
Bild lånad från tjejmilen.se
Kampen från soffan till milen fortsätter, och den här gången var det dags för Tjejmilen på Djurgården.
Om jag ska börja med en uppdatering om hur min kamp har gått sedan sist jag uppdaterade er så måste jag fortfarande säga, inte alls.. Jag vet, jag vet, jag vet. Det är superdåligt.. Motivationen finns inte där, men viljan. Låter konstigt, jag vet. Men jag har viljan att bli bättre, men inte motivationen att väl ta mig ut i löpspåret. Märkligt..

Men oavsett så var jag anmäld till Tjejmilen. Varför anmäler jag mig till lopp om jag aldrig springer annars, undrar ni? För att jag genom loppen försöker tagga igång mig själv att börja löpträna. Och efter att jag märkte hur jobbigt det var att springa milen idag så är jag övertygad om att jag måste dra igång NU!



Jag var inte alls lika nervös för loppet idag som jag var för Midnattsloppet, men jag var mindre taggad. Väl på plats på Gärdet började jag känner mig mer på gång, tills det började ösregna.. Ingen bra början på ett lopp. Jag hade värmt upp och hoppades att jag skulle slippa håll, när startskottet gick. Jag hann inte springa många meter förrän jag kände att benen var väldigt stumma idag. Bådade inte gott. Men jag sprang på så gott jag kunde, tills jag fick håll. Skit! Fick gå ett tag för att det skulle släppa, men genom hela loppet led jag av mina stumma ben som kämpade för att inte ta mig framåt i en okej takt. Efter 3 km ville jag avbryta, men så kan man ju bara inte göra, så är jag inte funtad, så jag fortsatte kämpa på. När halva loppet gått kändes det lite lättare, om än fortfarande med stumma ben.

De två sista kilometrarna var de roligaste att springa med Plans kampanj #förhenne, sambaorkestrar och mer publik som alltid gör att man springer på lite extra.
Jag tog mig runt, och jag fick min medalj. Men det gick inte snabbt. Slog inte tiden från Midnattsloppet, men jag missade det inte med många minuter. Så helt missnöjd kan jag inte vara. Och jag har faktiskt tagit mig runt en mil idag, vilket inte är fy skam!

Men nu blir det till att skärpa sig och kämpa för att hitta motivationen! Heja heja!
// Emma